Idag började Alvin på sin förskola igen efter flera veckor "sommarlov". Han blev jätte ledsen, skrek och grät som aldrig förr. Det har nästan alltid varit lätt att lämna honom på förskolan så det är lite små jobbigt när det blir så här. Han har ju inte riktigt kommit in på sin nya förskola heller i och med att han inte går så många timmar per vecka. Sedan finns det några fler saker som ger mig lite ångest.. Vi bytte ju förskola innan vi hittade detta hus och i efterhand hade vi såklart inte bytt om vi visste att vi äntligen skulle hitta ett hus för nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra om vi ska byta förskola igen eller ej.
Vi har ställt dom på kö till en förskola där alla andra barn i området vi ska bo i går enligt förra ägaren av huset, där kommer dom antagligen gå skolan också, förskoleklass upp till årskurs 3. Så i längden är nog det bäst. Innan sommarledigheten pratade jag lite med Alvins gamla förskolelärare och dom tyckte det var bäst att byta nu istället för senare när han kommit in på sin nya förskola ordentligt. Saken är den att det antagligen inte finns några platser på den förskola vi vill ha där ute. Jag pratade med dom idag och nästa vecka hör dom av sig.
Vet inte hur vi ska göra. Nu när jag är föräldraledig känns det lite "onödigt" att åka in och lämna honom på sin förskola när det tar ca 20-25 minuter dit sen hem igen och tillbaka och hem. Hans nuvarande förskola ligger inte direkt när man kommer in i stan utan vi måste åka en bit för att komma dit, annars hade det inte tagit lika lång tid. Alternativet är att ställa dom på kö till en förskola som ligger vid Andreas jobb för där kommer vi båda åka förbi när jag börjar plugga igen.
Detta är inte så lätt ska ni veta.. Vill vara säker på att Edvin får plats på samma förskola i januari också. Sedan finns det en till sak som gör att jag gärna byter fast ändå inte. Jag har inte fått "rätt känsla" på hans nya förskola. All personal och ur i skur pedagogiken är jättebra men det känns ändå inte rätt, vet inte hur jag ska förklara..
Svårt, ångest, ångest..